studier, kurskamrater och Sixten

Nu äntligen har jag satt mig ner för att skriva några rader. Det har varit en lite mycket att nu komma igång med studier och att få arbetet vid sidan om att flyta på. Jag tror att det kommer och gå bra att kombinera. I fredags hämtade jag ut första kursboken i "vård och omsorgsarbete" och det kändes så kul. Jag har hunnit läsa något kapitel och jag har följt rådet att läsa lite översiktlig först och inte haka upp mig på detaljer. Studieteknik lektionen var mycket bra! Det finns mycket nya rön om hur man bäst lär in fakta.
Kurskamraterna var en positiv överraskning. En hel del i min ålder och alla verkar så förväntansfulla och glada över att få studera. Det bådar gott för tillväxt i kompetens när det gäller vårdpersonal. Det är många bra samtal vi får både på lektioner och vid olika raster.
Återkommer med mer reflektioner kring det jag läser så småningom.
Nu till något annat, vi har haft en inneboende här ett tag.... ja, det var en liten katt som virrade omkring i kvarteret som vi tog hand om. Åh, vilken mysig katt... så kelig och snäll. Vi nös och kliade våra ögon jag och sonen för vi är ju lite allergiska. Jag reagerade glädjande nog inte så mycket. Sen försvann katten en dag o vi blev ledsna o lite oroliga. Jag o maken gick ut i kollade i mörket. Var hade kissen tagit vägen? Han hade ju bott hos oss en vecka. Då kan man väl inte bara sticka så utan att säga "Tack för mig!".......Till saken hör att jag bett till Gud att katten skulle få komma hem till sitt rätta hem så det var väl bra att han kanske hittat hem. Men då ville man ju veta det så man inte tror att han går ute o fryser. När jag går i mörkret frågar jag folk jag möter om de sett en liten långhårig tigrerad katt... men ingen har sett den. Alldeles innan jag ska gå hem kommer en kvinna med hund och jag beslutar mig för att vända om och fråga henne. - Ja, den katten har jag letat i en vecka ungefär. Det är våra grannars katt som vi skulle släppa in och ut men den kom inte hem en kväll. Åh, va glad jag blev... katten var hemma. Jag fick veta vad katten hette : Sixten, och den var bara 8 månader. Jag hoppas att han har det bra där han är nu. Både människor och djur hjälper du Gud!